Imorgon är det 4 månader sen vi träffades första gången..

Har aldrig haft en kille som brytt sig så mycket om mig, som du.

Vi sa föralltid, du lovade att aldrig lämna mig, men vad hände?

Du är speciell, inte som alla andra. Du har det där lilla extra,

det som jag föll för, i första ögonkastet. Den 27e juni 2010.

Första gången vi träffades, minns det som om det vore igår.

Minns när du smsade mig i somras, och du skrev såhär:

"Lyssna på Chris Brown - Without you. Jag älskar dig

älskling, det ska alltid vara vi två." Jag fick glädjetårar.

Vet att det var mitt fel, att det blev som det blev.

Trodde inte att jag skulle ha så svårt att komma över,

som jag faktiskt hade. Det var 2 underbara månader,

med både skratt & tårar. Men att se dig med andra tjejer,

det gör ont. Det svider i hjärtat, och jag försöker glömma.

Men det är omöjligt. Allt är bättre nu, men allt finnas ändå,

längst in i hjärtat. Så lycklig som jag var i dom där 2 månaderna,

har jag aldrig i mitt liv förut varit. När du kysste mig, det gjorde

mig helt jävla knäsvag. Våra minnen, glömmer aldrig. Minns du

i somras, när vi sov hos Jeppe, och vi kasta ut mat mitt i natten?

När vi hade tråkigt och satt vid en kyrka och garvade, eller när vi

var så jävla nolife så vi åkte runt med tunnelbanan i flera timmar?

Saknar när du höll om mig, saknar när du satt tätt intill mig,

saknar när du värmde mig när det var kallt, saknar allt med dig.

Jag älskar dig fortfarande, det gör jag.

Men jag har inga känslor kvar för dig, men glömmer dig, det

kommer jag aldrig i hela mitt liv göra. Jag sa "älskar dig föralltid",

och det menar jag verkligen. Du betyder mycket för mig,

men det är över nu. Trodde inte ens man kunde bli så kär..